1år utan min klippa
Dagen har bestått av massor bla träning och undanplock av julgran men jag tänker ändå hedra inlägget åt min klippa under många år, Lucky Man. Ja, en häst till kanske mångas förvåning men en individ som har präglat mitt liv. Lucky kom in i mitt liv en tid innan jag började högstadiet. En tid då man som ungdom kan hamna snett eller kanske helt rätt i livet. Jag kan nog säga att jag hamnade rätt. Jag blev skötare till Lucky i Mars 2003. En av stallets största men vad jag sedan lärde mig snällaste hästar. Egentligen så började vårt liv tillsammans med att han behövde en extra skötare under 2 veckor och jag ställde upp men föll pladask för honom. Sen vart det vi två.
Sven spelade en viktig roll i min relation till Lucky, det var han som såg till att jag började följa med på Luckys alla externa tävlingar utanför ridskolan. Han älskade det, Lucky, att tävla. Han tog inte en tugga hö från det att han såg transportskydden av ren extas. Han var enligt mig en fantastisk häst, agerade både som tävlingshäst i dressyr och hoppning samtidigt som han gick med på handikappslektionerna.
För mig blev han min klippa. Han gav mig tröst när jag var ledsen. Och jag tror han ändå förstod. Han har sett mig i mitt sanna jag och när jag mådde som bäst. Han skänkte mig massa glädje. Men så kom den dag då hans liv skulle sluta efter en tids hälta 13 januari 2008. Jag kommer aldrig glömma när jag fick veta. Sms:et som damp ner när jag var i den vackraste av världar: Karibien och ön Martinique. Mitt vaktlag hade frukost, vi var uppe först. och dan kunde inte börjat sämre. Trots det så fick jag mycket tröst av mina vänner som inte träffat hästen men ändå försökte förstå vad han betydde för mig. Visst så hade jag stunder då jag undrade varför kunde de bara inte väntat 3 veckor så jag hade fått träffa honom en sista gång?!?
Idag betar Lucky på de evigt gröna ängarna av Trappalanda, han lever i mitt minne och i flera människors minne. Hans roll i mitt liv ska jag aldrig glömma. Tack för allt du gett mig under vår tid tillsammans!
Lucky på betet
Sista externa tävlingen nov 2007
Vackra vackra häst
Sven spelade en viktig roll i min relation till Lucky, det var han som såg till att jag började följa med på Luckys alla externa tävlingar utanför ridskolan. Han älskade det, Lucky, att tävla. Han tog inte en tugga hö från det att han såg transportskydden av ren extas. Han var enligt mig en fantastisk häst, agerade både som tävlingshäst i dressyr och hoppning samtidigt som han gick med på handikappslektionerna.
För mig blev han min klippa. Han gav mig tröst när jag var ledsen. Och jag tror han ändå förstod. Han har sett mig i mitt sanna jag och när jag mådde som bäst. Han skänkte mig massa glädje. Men så kom den dag då hans liv skulle sluta efter en tids hälta 13 januari 2008. Jag kommer aldrig glömma när jag fick veta. Sms:et som damp ner när jag var i den vackraste av världar: Karibien och ön Martinique. Mitt vaktlag hade frukost, vi var uppe först. och dan kunde inte börjat sämre. Trots det så fick jag mycket tröst av mina vänner som inte träffat hästen men ändå försökte förstå vad han betydde för mig. Visst så hade jag stunder då jag undrade varför kunde de bara inte väntat 3 veckor så jag hade fått träffa honom en sista gång?!?
Idag betar Lucky på de evigt gröna ängarna av Trappalanda, han lever i mitt minne och i flera människors minne. Hans roll i mitt liv ska jag aldrig glömma. Tack för allt du gett mig under vår tid tillsammans!
Lucky på betetSista externa tävlingen nov 2007Vackra vackra hästKommentarer
Postat av: Carro
Postat av: Lyckades inte så bra med det förra...
Saknar dig Sara,på måndag ses vi =)
Postat av: Anonym
Eller kommer du på festen i helgen?
Postat av: Lydia
Fint skrivet Sara.
Ses på fredag eller kanske imorgon!
Trackback
