Killar som vänner
Jag har kommit fram till en sak. Killar är fantastiska vänner men fan så svåra att skaffa. Jag har flera killkompisar som är helt underbara. En som bor här och som jag litar på så ofantligt mycket, som alltid kommer ställa upp för mig. Sen har jag en speciell vän i Stockholm som jag också skulle kunna ringa när som helst och prata om vad som helst. Han blir alltid lika glad när jag hör av mig. Jag har fler killkompisar men inga som dem här två. Med båda dem här killarna kan jag kramas, mysa och vi båda att vi är bara vänner och vi utbyter en kärlek som är extremt stor men bara vänskaplig. Samtidigt vet Benjamin att jag myser med dem och accepterar det. Jag är en mysig person och skulle jag inte få vara så med mina killkompisar skulle jag behöva byta personlighet, inget varken jag eller han vill.
Men att få nya killkompisar är svårt, i alla fall sådana som alltid finns där, som man kan mysa med. Jag vet inte hur jag ska göra, eftersom jag är som mig själv med de killar som jag är vän med och som jag vill utveckla en djupare vänskap med. Jag ger kramar, kanske en puss på kinden, skrattar och småretas, ja allt det som en kille kan se som flirta. Saken är att jag har en pojkvän som jag älskar. jag har en flirtig personlighet. Jag har en kompis som är en otroligt snäll och rolig människa. jag skrattar alltid i hans sällskap och känner mig extremt trygg med honom. För mig en kille som för mig är en vän som jag vill ha kvar, utveckla en vänskap med. Men jag vet inte vad han tror. Att jag stöter? Jag vet inte hur jag ska gå till väga mot den här personen för att han sak förstå att jag vill ha honom som vän, att jag tycker att han är fantastisk utan att han får känslor. Jag är orolig, men hoppas att det löser sig..
Kalle <3
saknar dig markus
