Satshel

Vilken ska man gå efter? Hur fasiken går de att kombinera? Speciellt när de har internfight om ens medvetande och agerande...

Jag trodde aldrig att jag skulle lämna stockholm med mer förvirring än vad jag kommer ha i mitt liv i Linköping, hemhemma brukar vara lugn och ro, stall, familj och vänner, inget konstigt, inget att hetsa upp sig över. Men nu, nu brinner det i knutarna vilket har gjort att min hjärna går på högvarv. Det ska bli riktigt skönt att få åka hem, verkligen hem.
Jag saknar mitt relativt okomplicerade liv, med de finaste vännerna man kan tänka sig nära, för jisses vad jag hade behövt er de här senaste dagarna, visst vi har hörts men det är inte samma sak... Dessutom kan inte denna festhelgen komma mer än lägligt, jag behöver allt som får mig att tänka på annat. Och som jag sa till Elina DömD kommer bli episkt.

Jag kunde aldrig tro att så många känslor skulle slåss mot varandra i min kropp, visst att hjärna och hjärta brukar splitta sig men när magkänslan också kommer med en annan synvinkel ja då börjar det bli frustrerande. Mitt hjärta svävar som alltid på rosa moln, tror och hoppas det bästa och tycker allt är fluffigt, dessutom känner det sig tryggt, vilket är läskigt, riktigt läskigt. Logiken och hjärnan säger strängt nej, men kan tänka att ändra sig beroende på vad tiden utvisar... visst dessa två går ju för en gångs skull att kombinera. Men sen lägger sig magkänslan i och den har nästan vetorätt... för allt enligt den talar för att jag sätter mig själv i en situation som bara kommer sluta i tårar och ett ännu mer rispat, repigt och sprucket hjärta.. Något jag till vilket pris nästan vill undvika. Det finns få saker jag är så rädd för idag som att bli sårad. Och risken är stor. Risken finns alltid vid sånna här känslor, men när går det man kan vinna över rädsla och det man kan förlora. Just nu vet jag inte, just nu vill jag bara fly till min studentbubbla, fina vänner och sen ska jag ha en förbannat kul helg!

Vi ses imorgon ni som är saknade!