Satshel

Dagen har vart riktig lång. Möttes i kyrkan av att flera av våra fina konfirmander fått det tråkiga beskedet om en avliden vän så då fick vi bearbeta där och rollen som ledare vändes snabbt från att förbättra redovisning till att stötta och trösta. Det framgick återigen vilket otroligt fin grupp vi har och hur alla kom ihop och stöttade, kramades och fanns där för varandra. Vi lyckades i alla fall öva lite och framåt em kändes det lite lite bättre. Stackare, det gör så ont att se dem ledsna, de små pärlorna. Vi ledare begav oss efter avslutad repetition till café svalkan för en riktigt god och välbehövd fika.

Nu har jag packat så gott som allt inför min återresa till Linkan imorgon. Min packning är helt absurd. Men det kommer gå. Längtar, imorgon vid den här tiden ska jag befinna mig på ett dansgolv med de finaste vännerna man kan önska och efter den natten tänker jag somna i min fina pojkes armar.

Men innan dess så håller jag alla tummar för en fin och glad konfirmation trots vad som hänt, för det förtjänar dem!

Godnatt!