Hemhem imorgon

Imorgon åker jag hemhem. Förhoppningsvis är vädret på min sida så jag kan åka bil med Elina redan vid 11.

Jag skulle ta den här helgen som en start på något nytt. Jag inser att det inte går. Mitt hjärta är inte redo. Jag är inte. inte förrän ord är utbytta. Inte förrän jag har fått säga allt mitt hjärta bär på. Hur förbannat mycket jag älskar dig.

Idag kom smset jag bävat och längtat efter. Att vi iaf ska prata. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag försöker se det som om vi bara ska få ett avslut. Med jag hoppas, fast jag egentligen inte vill erkänna det, på något annat. Jag hoppas för att jag fortfarande tycker att ord som sägs i ilska på fyllan inte ska få övervinna allt det vi sagt till varandra innan, hur mycket vi älskade varandra. Jag hade verkligen inte fattat att mina utbrott som jag bara tidigare hade vågat få på mamma för att jag vet att jag säger saker jag verkligen inte menar tog så hårt. Det hade verkligen inte gått in, jag hade inte förstått allvaret. Och jag är så ledsen för det. Det kanske var blåögt av mig, men så är det. Därför önskade jag verkligen att jag fick en chans, en chans att visa att jag kan behärska mig. Att han är så värd det, för det är han.

Nu ska jag duscha och sen packa inför helgen och även saker som ska hem över julen.

Your guardian angel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0