nej, nej, nej!

NEEEEEEEJ! Jävla känslor. Jag trycker undan och undan. lyckas nästan med att övertyga mig själv att det ska gå. Men sen brakar det lös. Det kan vara minsta lilla. Det här programmet tittade vi alltid på tillsammans, ett foto, en låt, örngottet du sov på senast du var här, att jag kan sova längst in i min säng igen. Allt! Går inte detta då vet jag inte om jag klarar att tro på kärlek igen. För det här det gör för ont

Det kan inte vara värt det, det kan inte det!


vad fan gick fel! du är det enda! jag saknar dig, hela, hela tiden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0