Satshel

Trots att jag bara vart singel i ca 1 månad så är jag redan jäkligt trött på det. Singellivet är inget för mig. Att hångla upp någon på fyllan eller random sex är liksom inte i närheten av det jag söker. Det går inte att jämföra med den känslan man får med någon som man verkligen tycker om. När det känns som hjärtat ska flyga ut ur kroppen och fjärilarna dansar shottis i magen på en. Den känslan, den är fantastisk. Och jag saknar den. Eller ja jag vet ju någon som får mig åt det hållet men jag vågar faktiskt inte lämna ut mig. Är i det här fallet nästan helt säker på att det kommer sluta med en förstörd vänskap (som jag vill ha kvar) och att jag blir sårad. Så jag letar vidare efter den där personen som får mitt ljus att tändas igen och framför allt, det fortsätter brinna och jag vågar låta det göra så.

Jag vet själv att jag är superbra på att blir förälskad. Men den här gången ska jag inte kasta mig in i något. För faktiskt man blir ju inte yngre direkt. Nästa person kanske är den jag är med resten av livet. Om man ser på  mina senaste förhållanden så har de hållt i 1,5 år var. Och det blir inte lättare att hitta någon ju äldre man blir. Även om jag tror att jag börjar komma in i den optimala åldern om man nu kan säga så.. eller vad vet jag. 

Så tills jag vågar igen så tänker jag låtsas som att jag inte har några fjärilar i magen och ska se till att jag ikväll fokuserar på att göra ett bra jobb och inte bli distraherad av en viss person.