ett litet ljus i mitt mörker
Jag ska börja med att säga att jag är så extremt tacksam för mina vänner, det är de finaste i hela världen.
Sen ska jag uppdatera lite från ridningen igår. Det var närmare -15 och pulssnö. Hästarna var lurviga och glada. Red Porthos och det var superskoj. Red honom på prova-på ridningen och det var nu jag insåg att jag verkligen lärt mig och blivit bättre.
Mamma och jag har dessutom bestämt (nästan 100) att vi ska boka en två nätters på Yasuragi hasseludden spa i januari innan jag åker tillbaka hit. Åh kan bara säga ett stort tack till mamma, älskar dig! För det är något jag också inse de här dagarna; att jag trodde aldrig att jag skulle ringa min mamma om någon kille. Men det gjorde jag och det var det bästa jag kunde gjort. Så mycket stöd och peppning. Och man inser att ens föräldrar (eller mina) kommer alltid älska mig, oavsett. Jag hoppas att jag kommer vara likadan mot mina barn sen i framtiden att de kan känna att jag älskar de oavsett.
Tyvärr hjälper inte något av detta direkt mot mina känslor för Rikard. För de finns där, och om mitt hjärta nånsin blir helt. Det vet jag inte, just nu känns det inte som det.
Min fina. Jag hade behövt dig nu. Behövt din box att sitta och gråta i. Din mule som tröstar. Tomrummet efter dig i mitt hjärta kommer nog aldrig gå att fylla. Än är det din plats, där bor minnena, sorgen, saknaden
Sen ska jag uppdatera lite från ridningen igår. Det var närmare -15 och pulssnö. Hästarna var lurviga och glada. Red Porthos och det var superskoj. Red honom på prova-på ridningen och det var nu jag insåg att jag verkligen lärt mig och blivit bättre.
Mamma och jag har dessutom bestämt (nästan 100) att vi ska boka en två nätters på Yasuragi hasseludden spa i januari innan jag åker tillbaka hit. Åh kan bara säga ett stort tack till mamma, älskar dig! För det är något jag också inse de här dagarna; att jag trodde aldrig att jag skulle ringa min mamma om någon kille. Men det gjorde jag och det var det bästa jag kunde gjort. Så mycket stöd och peppning. Och man inser att ens föräldrar (eller mina) kommer alltid älska mig, oavsett. Jag hoppas att jag kommer vara likadan mot mina barn sen i framtiden att de kan känna att jag älskar de oavsett.
Tyvärr hjälper inte något av detta direkt mot mina känslor för Rikard. För de finns där, och om mitt hjärta nånsin blir helt. Det vet jag inte, just nu känns det inte som det.
Min fina. Jag hade behövt dig nu. Behövt din box att sitta och gråta i. Din mule som tröstar. Tomrummet efter dig i mitt hjärta kommer nog aldrig gå att fylla. Än är det din plats, där bor minnena, sorgen, saknaden
Kommentarer
Trackback
