Satshel

Det är så sjukt hur påverkade vi kan bli av att misslyckas med något i livet. Eller när något inte slutar eller blir som man tänkt sig. Även om man skakar av sig det där och då så sätter det spår, oftast. Det spelar egentligen ingen roll vad det är.

 

Det kan vara att man köra knäböj på gymmet och inte kommer upp från det sista repet och glömt att sätta dit en säkerhet, klart det sitter i bakhuvudet nästa gång man ska greppa stången, tänk om jag inte orkar och får allt över mig, förhoppningsvis har man lärt sig sin läxa och satt dit en säkerhet. 

Men det kan vara så mycket annat. Som att gå ur ett förhållande. En dag kan man glädjas åt det, men någonstanns så kan man säkert känna ett misslyckande, att man inte hittade rätt. Och det kan göra att man drar sig för att gå in i ett nytt förhållande.

 

Nu är det klart att det är oceaner av skillnader mellan de här två exemplena, det ena är lätt att komma över, det andra kan verkligen sätta ärr. Men jag tror att man måste våga, en dag kanske man känner sig redo igen... men den dagen kommer sällan. Man skjuter upp det, vill inte utsätta sig för något där det kan bli fel. Så tillslut måste man våga, våga prova sina vingar igen.