Satshel

Kristian var tillbaka idag efter att ha vart sjuk 1,5v för att ha kettlen. Och det var som om han tog ut allt han missat på oss. För faaaaan vad jobbigt det var. Mina armar är helt jävla döda och jag befarar att det inte kommer bli bättre de närmaste dagarna. Visste liksom inte under passet om jag skulle skratta eller gråta men jag höll ut och är stolt för det.

Det är ofta grejen med träning, det känns alltid bättre efter och att man lyckas hålla ut är en boost i sig. Sen att hitta någon när man går på pass som peppar och tror på en är viktigt för mig så det kändes helt klart bra att Kristian var tillbaka igen.