it feels like something is missing

Dan före dan före dopparedan... det är idag det

Ja vart ska jag börja. Jag kom hemhem igen igår. Vi var på julbord på Ulriksdals värdshus, det var trevligt med mycket god mat och en servitör där käften gick i ett på skånska, nu har jag inget emot skånska eftersom jag är halvskåning själv och även så delar av släkten. När vi kom hem igen så spelade jag, bror och han flickvän en omgång monopol där jag tillslut fick ge upp mot brorsan när Titti redan hade slagits ut (valt att spela med bror på slutet). Revansch kommer avkrävas under julen.

Sen kom kvällen, eller ja den sena kvällen. Jag har under ca 2veckors tid haft ont i vänster sida av bröstkorgen, mer eller mindre återkommande smärta på olika ställen. De senaste dagarna har jag även fått svårare att andas när jag ska sova. Men igår då var det värre än någonsin. Gick upp, berättade för mamma och fick lite panik att det faktiskt kunde vara något allvaraligt fel på mig. Så istället för att oroa oss så åkte vi in till akuten på Danderyds sjukhus. Vi var där vid tio i tolv på natten. Jag fick ta ekg, puls, blodtryck, blodprov för att kolla sänka och så lyssna en läkare på mina lungor. Tillslut fastslogs det att det är en muskulär smärta vilket känns superskönt. Alla tester var bra. Så fick en hostmedicin utskriven. Klockan 20 i ett var vi hemma igen.Vi hade tur verkligen, det var få människor och så var verkligen undersköterska som tog hand om mig och läkaren jättesnälla och trevliga. Varvade ner i köket med mamma och somnade sedan.


Idag har jag ridit på Dotzi, första gången i mitt liv, trots att han är stor så gick det över all förväntan och det var riktigt roligt. Åkte sen hem och vidare för att hämta ut medicinen och köpa lite på åhlens. Vi har även idag: tagit in vår gran, jag har sorterat bland julpyntet, slagit in paket, gjort apelsiner med nejlikor så julstämningen börjar verkligen infinna sig.

Nu ligger jag här i min säng. Jag skulle sova var tanken men tog fram datorn. Saknar B så himla mycket. När man är van att få somna i någons famn varje kväll så är det så tomt utan det. Det tar längre tid för mig att varva ner och somna utan honom. Saknar det trygghet som han ger mig. Är så långt till 18 januari då vi garanterat träffas igen.

Imorgon blir det lite ridning, och julstämningen ska infinna sig då granen ska kläs!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0