Satshel

Imorgon flyger jag och mamma och pappa till Frankrike, sedan stannar jag där till den 1 augusti. Under den här tiden så kommer det vara full rulle. Nu när vi kommer ner är min kusin med familj nere till på lördag. Sedan om en vecka kommer Johanna och Olof ner! Äntligen ska vi hinna umgås. Sedan den 25e kommer bästa Beaver ner. Det kommer helt enkelt bli en underbar vistelse där nere och jag ska försöka köra på med träningen i alla fall en del.

Johanna kommer dra med mig ut på PW under den veckan hon är där i alla fall =D

 

Nu ska jag snart sova 07.45 tuffar vi ut till Arlanda imorgon.

 

Ha en finfin sommar nu

Det vart en kort helkroppspass idag med Jenny. Vi supersetade knäböj och marklyft. Sedan vart dips och chins. Och seda avslutade vi med bänkpress. Det som är så kul att träna med Jenny är att vi är naturligt starka i olika delar av kroppen. Hon har en helt grym styrka i ryggen medan för mig så är det mina svagaste muskler. Å andra sidan så är triceps för min del superlätt och Jenny kämpar på. Men det gör också att vi hela tiden driver varandra framåt.

Vad ska jag säga då, precis som jag trodde så har jag tappat i styrka och med tanke på att jag inte kommer se en skivstång på 3 veckor nu så kommer det väl bli att mer eller mindre börja om i höst. Men det är bara att försöka äta rätt så långt som det går och behålla så mycket muskelmassa som möjligt. Sedan kör jag igen i augusti och då blir det fullt ös.

Nu ska jag försöka bestämma vad jag ska göra resten av dagen

2010 så var sommaren underbar. stora delar av 4v var nere i Frankrike och livet var toppen. Med dessa bilder som gör mig varm i kroppen o hjärtat så ska jag gå o sova.

 

Limbo i poolen

Dryckeslekar som slutade i massa kullerbyttor för jonatan

jag firade min födelsedag i Mougins med familje och var den här sommaren galet blond.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Japp, då har jag återigen fått bekräftat varför jag totalt fastnat i träningen och älskar det. Inte bara att jag faktiskt gillar känslan av att musklerna gör ont, känslan av stolthet att faktiskt gå dit och pressa mig själv och känslan av lycka när jag klarar något nytt. Jag älskar att känna känslan av att bli starkare och få en kropp formad av muskler. Just nu är tiden inte optimal men jag vet att jag i höst kommer kunna fixa det.

 

Men något som slog mig ännu mer idag när jag klev in på Campushallen var känslan av att känna sig hemma och trygg. Att kunna gå in på gymmet och veta vad jag ska göra utan att behöva ursäkta sig. Att sedan kliva in i salen på passet och mötas av leenden från personer som jag bara träffar när vi tillsammans svettas som grisar ger känslan av välkomnande.

Jag tror att just det här jag pratar om är så otroligt viktigt om man vill träna och sedan hänga i. Man måste trivas. Det kan innebära att man bara får sköta sig själv, eller veta att man vid varje pass oavsett vilket kommer mötas av ett leende från någon. För mig att kunna gå på ett undergroundpass och mötas av leenden och personer som peppar är fantastisk och gör mig otroligt motiverad. Det gör också att jag kan gå in på gymmet och träffa samma människor och känna mig lika trygg. Trivs man inte på sitt gym då går man heller inte dit. Byt, leta, hitta rätt. För det finns något som passar alla.

Jag har insett att jag måste dela med mig av mina senaste veckor och framför allt hur det är att få vara omgiven av underbara människor, varje dag.

 

årets konfaläger bestod av skratt och tårar men framför allt ett  helt fantastiskt ledarteam. Ingen som jag jobbat med innan förutom Jennie som var präst. Alla andra hade jag koll på eller umgicks lite med när jag bodde i sthlm men som sedan klingat av. Jag kunde inte att jag skulle åka från lägret med vänner som jag tror och hoppas att jag kommer ha för livet. Att få se en av sina gamla konfirmander växa upp till en stark och fin människa gör mig stolt. Jag saknar kvällshäng och att spela sällskapsspel under småtimmarna. Ett ord som slår mig är trygghet. För det var så det var, jag var så trygg med dessa människor, älskad för den jag är, inget knussel liksom

Nu hoppas jag att jag får sällskap av Olof och Johanna i Frankrike en sväng för ni två och alla andra som jobbade är ta mig fan underbara.

 

Utöver detta har jag fått umgås med personer ur min gamla gymnasieklass vilket också vart underbart. För det spelar ingen roll hur länge sen vi sågs, det är fortfarande som om det var igår. Alltid är man välkommen och den känslan är underbar.

 

Allt detta har gjort att jag inte alls saknat linköping eller ville åka ner igår. Nu sitter jag här och minns de senaste veckorna hemma. Samtidigt längtar jag till livet här drar igång igen för även här delar jag min vardag med människor som jag inte skulle vilja leva utan. Ni gör mig hel, och ni andra ni kommer vara en del av mitt liv mer aktivt nu!

Idag har vi haft rep i kyrkan. Konfirmanderna har vart hur duktiga som helst. Imorgon är det ledig dag och sedan konfirmation på lördag.

 

Har nu bokat biljetter ner till Linköping lördag-måndag. Åker 1h senare än planerat bara för att jag faktiskt har lite separationsångest från ledarteamet som är helt fantastiska. Har spenderat 3 veckor med dessa underbara människor och det kommer kännas tomt utan dem.

 

Ska så småningom också sammanfatta Hundra grymma dagar 2.0 som tog slut den 30 juni.

 

Jag är tillbaka efter 10 dagar utan internet. Jag är dödstrött, en mosad hjärna och samtidigt väldigt mycket tankar.

 

Jag har överlevt på koffein, socker och kärlek.

 

Nu väntar PF och socker detox