Satshel

Japp, då har jag återigen fått bekräftat varför jag totalt fastnat i träningen och älskar det. Inte bara att jag faktiskt gillar känslan av att musklerna gör ont, känslan av stolthet att faktiskt gå dit och pressa mig själv och känslan av lycka när jag klarar något nytt. Jag älskar att känna känslan av att bli starkare och få en kropp formad av muskler. Just nu är tiden inte optimal men jag vet att jag i höst kommer kunna fixa det.

 

Men något som slog mig ännu mer idag när jag klev in på Campushallen var känslan av att känna sig hemma och trygg. Att kunna gå in på gymmet och veta vad jag ska göra utan att behöva ursäkta sig. Att sedan kliva in i salen på passet och mötas av leenden från personer som jag bara träffar när vi tillsammans svettas som grisar ger känslan av välkomnande.

Jag tror att just det här jag pratar om är så otroligt viktigt om man vill träna och sedan hänga i. Man måste trivas. Det kan innebära att man bara får sköta sig själv, eller veta att man vid varje pass oavsett vilket kommer mötas av ett leende från någon. För mig att kunna gå på ett undergroundpass och mötas av leenden och personer som peppar är fantastisk och gör mig otroligt motiverad. Det gör också att jag kan gå in på gymmet och träffa samma människor och känna mig lika trygg. Trivs man inte på sitt gym då går man heller inte dit. Byt, leta, hitta rätt. För det finns något som passar alla.