Låt oss säga

Ibland får jag bara sånna ryck.. asså tankeryck för det mesta.. HUr allt i livet bara verkar hända typ

Jag menar vad är det som gör att jag sitter i Benjamins lägenhet, har pluggat färigt och bara vill att han ska komma hem istället för att slita på DGKs restaurang och känat ihop pengar, eller kanske vart i Australien just nu och festat och haft kul med alla där inför deras graduation. Sen hade jag firat jul hemma. Åkt till Careful massor, myst med henne och sett hur hon hade fått mer päls och blivit tjockare för varje dag av det lilla fölet som växer i henne. Jag skulle ha gått julkursen, gått runt i täckbrallor i stallet, hoppat radieuse på fredagarna, börjat sköta Dokki myst runt bara. Jag hade firat nyår med mina vänner... (kommer göra det iofs), åkt till fjällen och haft det kul, fått mina föräldrar att åka utomlands med mig på påsken, gått med brorsan på krogen när han fyller 18.... ja allt hade jag gjort. Levt ett helt annat liv, ett liv där ovetskapen om livet som student på linköpingsuniversitet hade fortsatt.. ändå... nu är jag här... vte hu livet är

Och JAG ÄLSKAR DET!!!! Jag älskar kravaller i min overall, HG, människorna, föreläsningarna och lektionerna (inte för att det är pary jämnt men jag tycker om att lära mig). Jag älskar känslan av att ha saker att göra, träna i campushallen, fika i baljan ja allt stort som smått... VIsst saknar jag det där livet hemma, bekvämligheterna med att få lagad mat, stallet, hästarna, vännerna

MEN jag har planer... Vännerna är kvar.. Cajjo kommer ner om 3veckor då ska hon få se på studentfest!, brorsan får jag se till att han kommer ner när han fyllt år så jag kan supa ner honom =P, stallet får jag massa tid för efter den 10dec är hemma då till dne 16januari (more or less) ska rida, mysa med ruter, lära känna Dokki och mysa med honom och åka ut till Curf, åker till egypten på påsken med Beaver...

och om jag inte hade vart här hade jag inte gått vidare i mitt liv... inte träffat personen jag idag älskar och därför tror ajg ändå att man utan att veta det väljer vissa vägar i livet... Inga rätta eller felaktiga utan bara vägar. mina vägar, mitt liv som lett mig till där jag är idag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0