Satshel

Min farfar är 92 år gammal och fick en stroke för 2 år sedan. Han tog sig tillbaka. Blev inte helt återställd men ändå okej. Fast inte enligt han själv. Han har alltid vart en mycket aktiv människa och att tappa förmågan att gå själv och inte kunna göra som han vill gjorde att han tappade livsglädjen. Nu har han en blödning i hjärnan, ligger på karolinska sjukhuset och ska kanske opereras inatt. Min farmor vill inte att man ska det, vill att hans lidande ska få ta slut. Ni får tycka att hon är hemsk men alla i vår familj håller med.

Jag älskar min farfar. Han är en fantastisk människa som i och för sig är mycket speciell och har gett mig mycket bry som barn. Men jag har hört otroliga historier från honom och jag har honom att tacka för så mycket.

Nu är det bara en fråga om tid innan han lämnar oss. Jag är ledsen för att jag inte är hemma och kan säga att jag älskar honom. Hoppas hans lidande blir kort och att han känner vår kärlek <3


På 90årsdagen var vi och tittade på den beridna högvaktsavlösningen. Som gammal major var farfar lycklig (trots att bilden inte speglar det på bästa sätt)