One step at a time

Orka ha så många tankar i mitt huvud just nu.
Ska jag säga som det är? Ska jag riskera att bli sårad? Jag borde verkligen plugga! Jag borde träna. Jag borde inte ätit det där godiset och inte maten på kravallen igår. Kommer han höra av sig? Plugga nu! osv....

Men kl är över 24 och det är fredag och det var längesen jag kände mig mer sorglig. Jag borde ha hoppat i sängen så fort Claes gick hem efter att vi sett på film. Men istället sitter jag här och ältar vad jag borde göra/inte borde göra och vad som är rätt. Har nu Jordin Sparks på Spotify, Lasse lär ju gå på snart igen.

Gosh jag vill bara känna mig lugn, inte ha dåligt samvete över att jag inte pluggar tillräckligt, inte tränar, inte följer mitt hjärta.. oh damn it!

Allt var så mycket lättare förut. När jag visste att jag måste plugga för att hinna till stallet och även om man inte hann så var stallet och hästarna det som bar upp. När jag känner som jag gör nu gör det så ont att veta att jag kanske aldrig får tillbaka ett sånt liv.

Nu vart det ett jäklans gnäll. Men jag blir sån när jag är ensam sånna här dagar. Ska hoppa i säng nu och imorgon ska jag upp för att se på VSR tävlingen och sedan blir det plugg innan Linus och Tobbes inflyttningsfest.

Sov gott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0