Satshel

fan... jag är tom, jag tror jag vet vad jag vill, det gör mig tom. Det är svårt, att våga kasta sig ut, att känna risken att aldrig bli älskad igen.. Jag saknar mina 2 fina hästar. Mer än någonsin. Jag vill härifrån, inte till Linköping, inte vara här. jag vill till solen, och bara få ta med mig det bästa i mitt liv. Jag kan inte se vilken väg som leder åt vilket håll, ibland är dimman tätare. Ibland lättar den. Jag blundar och springer och hoppas att någon fångar mig innan jag ramlar.

Nu kallar sängen. Vill inte jobba imorrn, jobba i stallet är pain när det är såhär kallt, allt fryser inklusiver jag!