Satshel

Jag har insett att jag inte orkar med dig just nu. Inte orkar med känslor, orkar inte bli sårad. Jag är inte redo för det, ändå letar du dig in som en långsamt krypande sjukdom, en sån som man bara accepterar. Men jag har minsann sett. Jag tar inga fler steg, är inte längre någon öppen bok. Your call. Jag har viktigare för mig.
Jag ska vara modig och nu börja bearbeta bortgången av min farfar. Känslor jag bara skjutit åt sidan sen jag kom hit i och med flytt. Begravningen är om lite mer än 2veckor och jag ska våga känna de känslor jag vill. Inte som när jag var 12 och mormor dog, när jag bara sköt undan allt. Det och skolan är min prioritering nu. Jag tänker vara egoistisk och bara göra det som får mig att må bra. Så det så!

Nu kallar mina fina skolböcker =P Ska även boka in lite träningspass.

puss på er!