Satshel

Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla upp den här fasaden. Mina känslor studsar runt inom mig, pressar sig fram för att de ska få komma fram. Än så länge så orkar jag hålla emot. Själv vet jag inte riktigt vad som triggar alla dessa känslor. Allt jag vet är att jag inte orkar vara beroende av någon annan människa för att jag ska må bra. Jag vill inte bara lämna ut mitt hjärta, ändå så lämnar det handlöst ut sig själv innan jag hunnit fånga in det igen. Min mur som är uppbyggd är så nära att rasa. Men jag vägrar, vägrar att bli sårbar. 

Solen står högt över taken och vinden har vänt
isen har smält och det luktar som vår
Du går genom stan som om ingenting har hänt
lika verklig och vardagligt snygg som igår
Kom inte för nära, du vet hur det blir
Nu har jag mitt och du ditt revir
Och du vet hur jag mår
Jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt
Jag måste sova på saken
Våren har vaknat, men drivor i vitt
ligger kvar över taken

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras

Dina läppar som längtat iväg säger "Allting är bra
det tog lite kraft, men trots allt var det skönt
att det gick som det blev, att det blev som vi sa"
Jag vill säga nåt nytt, men det känns inte lönt
Du har nån i handen, jag skiter i vem
Jag ser er på håll när jag skyndar mig hem
genom vitt och grönt
För mycket människor i stan just idag
Här blir man ensam bland tusen
Dom har spärrat med koner kring varje fasad
Det sitter skyltar runt husen

Det är varning för ras...

Solen går ner över taken och klockorna slår
En konstig dag, med ett konstigt ljus
Jag går mitt i vägen, det luktar som vår
Det droppar av snö ifrån träd och hus
Kom inte för nära, du vet hur det går
Jag ser vart du längtar, o du ser hur jag mår
Inget vidare rus
Jag försöker få in alla ord som du sa
Men du vet hur dom smakar
Det är nånting skumt med stan just idag
Det är nånting som knakar

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Inga tanklösa, menlösa ord
Ingen felaktig fras
Varning för ras