Satshel

Sitter i rummet och lyssnar på spotify, helt klart överdominerat av Winnerbäck. Ska gå och göra en smoothie så jag får i mig nått innan jag går till hg för lite jobb. Var där tidigare idag som sagt för att prata om jobb där. Kändes riktigt bra. Nu är det upp till gruppansvarig i puben om jag blir anställd. Men so far so good.

Ska bli skönt att komma ur lägenheten ikväll och imorgon med för den delen. Trots att jag bara vart här några timmar av mitt vakna tillstånd så känns det inte som ett hem längre. Jag tänkte att jag skulle kämpa för att få ha kvar lägenheten, men sen jag satte min fot här i tisdags så var det klart: det här är inte mitt hem längre. Jag har inget som jag kallar hem här just nu. Ska bli skönt när jag kan flytta härifrån och få börja om.

Jag har försökt hålla mig undan, vara trevlig, neutral.. men jag möts av skit, en press av att du måste veta vart jag är, hos vem och när. Sluta! Låt mig vara! sluta knacka på min dörr för att se om jag sover (jag väcktes om inte annat). Jag har ju ingen frihet här längre. Jag är i alla fall inte den som låser dörrarna till mitt rum!

Nej jag klamrar mig fast ved den lilla elden som brinner i mitt hjärta. Den tänds av alla mina fina vänner. Den brinner som starkast när du är nära.



Sånna här dagar saknar jag verkligen hästarna. Det var min klippa. Den klippan är väldigt långt bort nu. Bilderna är från när jag hälsade på Careful och Matcho nu i julas.