orkar, orkar inte

Jag klarar mig igenom skoldagarna på något sätt, trots smärtan i mitt hjärta. Klumpen i magen och det ständiga illamåendet. Men sen går det inte längre. Smärtan blir för stark. Tårarna bara rinner.

Jag ångar mig, varenda ord. Jag älskar Rikard, så jävla mycket. Men det räcker inte, å det är bara mitt fel. Fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0