Satshel

Idag så är träningen en del av min vardag men så har det inte alltid vart.

Som yngre så tränade ja gymnastik, men jag fastnade tillslut för hästarna och ridningen. Stallet var allt och jag tränade inget utöver ridningen. Egentligen är jag en rätt lat person, tycker inte om att behöva promenera utan gör det som är bekvämast.
Under mina år i högstadiet tänkte jag på hur mycket hets det var om att vara snygg. Att ha en platt mage och så vidare. Hade jag det? Nej, knappast och det skapade en ångest. Under gymnasiet så vart det inte bättre. Jag började finna mig i att jag hade "en kraftig benstomme", vilket jag har, och jag kunde därför inte vara smal som många andra. Nej, det där som fanns på magen, det kommer alltid finnas.
Under sommaren 2007 åkte jag till Australien 2 månader och den kosten i samband med ingen motion och att jag börjat äta p-piller var inte lyckad för vikten. Jag kom hem större en någonsin. Vet inte hur mycket jag vägde, men det märktes på kläderna. Gick ner med hjälp av mamma och ett kostupplägg med få snabba kolhydrater. Men tillbaka som jag var när jag började gymnasiet, det kom jag aldrig. Under vintern 07/08 seglade vi sedan 10veckor med klassen och återigen, dålig mat, lite motion = upp i vikt. Dock har jag aldrig under den här perioden haft koll på hur mycket jag vägt.

Bilder från -07 hem från Australien, syns att jag väger mer i ansiktet. 2 andra bilder från seglingen -08. Ser ni på den sista hur jag försöker hålla in magen (revbenen syns)

Jag flyttade hösten -08 till Linköping. Inga hästar så jag tänkte att nått måste jag göra. Campushallen är ett gym som ligger på just campus så jag skaffade mig ett träningskort. Provade mig blygsamt fram på lite pass, tränade ca 2/vecka men inte mer. Stabiliserade mig på runt en 68-70 kg, 38 i klädstorlek och en kropp som jag inte helt trivdes i. Så småningom kom jag in på styrketräningen tack vare en kompis. Och jag gillade det, jag gillade att få känna mig stark. Men det tog fart med träningen på riktigt hösten -11. Fortfarande på en vikt på 68 kg. Då vågade jag mig iväg på mitt första kettlebellspass. Jag var fast. Jag började varva kettle med gymmet och provade sedan efter rekommendation frå Kristian på Underground, en form av funktionell träning. Det var fruktansvärt första gången. Men jag återvände.

Egypten -10

Helt plötsligt kom vändningen. Vågen visade helt plötsligt 63 kilo runt januari. Och jag var starkare än någonsin. Idag så varvar jag funktionell träning med strykepass. Jag älskar känslan av att orka mer och bli starkare. Idag ligger jag på ganska stabila 59 kg och har tappat en strl i kläder. Men det är inte det viktigaste, det viktigaste är att jag trivs i min kropp och hur jag mår. Jag får inte ångest av att sitta och känna att jag har valkar, jag behöver inte känna att jag behöver dra in magen. Idag har jag en platt mage, så gott som i alla fall. Mina muskler börjar definiera sig, jag har armar som man kan se musklerna på och axlarna börjar visa sina muskelfibrer och snart är magrutorna framme. Jag som inte kunde, jag kan ju! Det handlar om att ge sig fan på det, hitta en träning man älskar och tänka på vad man stoppar i kakhålet, inte hela tiden, men till vardags.

Dagsformen. äntligen börjar definieringen komma!

Det liv jag lever nu är en ny livsstil, en livsstil jag återkommer om i ett senare inlägg. Men jag trivs, mår bra och har utvecklats otroligt mycket.