Satshel

Tog vilodag från träningen idag trots att det kliat ut i fingerspetsarna på mig att få träna. Åkte till stallet efter skolan med en tjej som heter Diana som är intresserad av att börja rida på Ängstugan.

Campino mötte mig med ett gnägg i hagen och vart sedan ompysslad. Älskade lilla häst.

 

Därefter reds höstens första lektion på Junco och det gick helt underbart bra! Hittade den där magiska känslan i galoppen och från och till i traven där man känns som ett med hästen. Hur han svarar på minsta lilla tanke. Den känslan har nu spridit en lycka i min kropp som är total. Diana fick även prova att rida lite på Zambrano med lite guidning från mig vilket gick bra.

 

Det finns vissa situationer där man måste se en människa eller träffa den precis efter för att inse värdet i det för personen. För mig är det så med träningen och med hästarna. För att någon ska förstå hur seriöst jag tar träningen, måste de se mig där, se glöden och viljan i ögonen, och träffa mig efter ett bra pass för att se hur lugn och glad jag är.

Stallet är ännu viktigare, egentligen behöver man inte se mig runt hästarna utan den personen som kommer hem därifrån. Den personen som är som nykär igen och helt lycklig i hela kroppen