Tvivlet
I och med att jag valde att gå från att träna för att jag ville gå ner i vikt och bli mer tajt till att träna med ett fast mål: att stå på scen så kom det också en hel del tvivel. Jag insåg snabbt att gå ner i vikt och tajta till mig det kunde jag. Utan ett fast mål där jag kan bedömmas så fanns det inga tvivel. Idag så hopar sig tvivlena vissa dagar.
Tankar som: "Jag kommer aldrig vara tillräckligt musklad till att stå på scen till sommaren, jag är en liten skit. Jag är ju inte ens stark."
"Vem ska jag ta hjälp av, vilken metod är rätt?" "Tänk om det blir fel!"
Ibland vill jag stoppa huvudet i sanden och säga: "jag skiter i att debutera i vår, jag tar det senare när jag är större"
Men då är frågan: Blir jag någonsin helt redo? För det är ju lite grejen med fitnessporten, man är aldrig helt nöjd, blir aldrig klar med sin kropp. Tvivlet inför tävlingen kommer nog alltid ligga där, frågan "är jag tillräckligt bra"?
Men! Det är aldrig frågan om hur bra jag är i tävlingen egentligen. Utan det kommer vara en vinst om jag står på scen. Om jag klarar 20v eller mer deff. Klarar att ha den disciplinen. Klarar det mentalt.
Och här kommer en egenskap hos mig fram: envisheten och viljan. För jag SKA klara detta!
